The day the music died

Trötthet, tristess, svårt att fokusera. Jag känner mig desillusionerad och vill springa härifrån.

Jorå, det är en dag på jobbet. En svår dag. Måndag, check. Första dagen efter semestern, check. Härligt väder ute, check (nåja, ibland iaf). Det var så dags att ställa mig under min Sisyfossten i tre månader till innan fas 2 av semestern drar igång.


Vad säger egentligen arbetsskyddsombudet om det här?

***

Slackerfasen gick som planerat iaf. Jag kom hem i ett stycke från ett litet territorium fastkilat mellan de mörka småländska skogarna och det skorrande låglandet i Skåne. I folkmun kallas det Osby, jag kallar det Hålan. Det var iaf trevligt att få träffa släkt man inte har bytt mer än fem ord med på tio år.

Resten av tiden har jag mest käkat kött av varierande storlek, druckit öl av varierande storlek och desperat försökt njuta av första bästa solglimt i varierande storlek. Släng på lite båtåkande i skärgården och drinkrace i en hotellbar så har vi hela sanningen. Typ.

***

Bara att bita ihop, böja sig fram och låta vardagen tåga in igen då. Janet leker Robinsonliv i två veckor till innan hon återvända för att hjälpa till. Tills dess har jag post att öppna för ett år framåt.

Hur fan gör Tomten?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0