Inception



Ska man se en film som har haft premiär det här året så har man hittat rätt om man ser Inception. Med ett par kända skådespelare som faktiskt gör skäl för sin berömmelse och en regissör i världsklass så är det svårt att misslyckas.

Handlingen är svår att beskriva. Flera av skådespelarna själva var tvungna att läsa om de första sidorna i manuset och få det förklarat för sig innan det sjönk in. Kort sammanfattat så är det möjligt att genom teknik skapa och ta sig in i andras drömmar för att stjäla, extrahera, affärshemligheter, något som Leonardo di Caprio sysslar med. Han och ett team får i uppdrag att göra det motsatta; ta sig in i dröm och plantera en tanke hos drömmaren och på så sätt få honom att agera efter kommando.

Förlorar man kollen ett tag i filmen så kan det vara svårt att hänga med i vad som faktiskt är en eller flera drömmar och vad som är verklighet. Christopher Nolan håller sig kvar i gamla hjulspår och levererar en film där man måste tänka lite själv. Man vet aldrig riktigt vad som kommer att ske härnäst, ungefär som det har varit i t.ex. The Prestige.

Det var helt enkelt längesen man såg en så pass bra film med en sån samling skådespelare som Michael Caine, Cillian Murphy och Ellen Page. Fotografiet är en fröjd för ögat och specialeffekterna blir aldrig riktigt överdrivna. Tyckte man om Shutter Island så kan man nog uppskatta den här också.

Helhetsbetyg?
9/10.

Filmen som gör skäl för "katastrof" i "katastrofrulle"


I brist på energi spenderades gårdagskvällen i världens för dagen bästa soffa med en film som verkade så storslagen första gången man såg trailern; 2012. Katastroffilmer klassas knappast som finkultur men har man inga större förväntningar - eller ännu bättre, inga förväntningar alls - så kan de bjuda på ett uns av underhållning. Så var inte fallet med den här.

****************************

Det är svårt att veta exakt var man ska börja. Handlingen är enkel: Jorden kommer - enligt forskning och Mayakalendern - att gå under 2012. Människor ska räddas från undergången och mitt i allt finner vi en tvåbarnspappa, spelad av John "Stenansiktet" Cusack, på glid från sina barn som kämpar för sin och sin "familjs" överlevnad. Tänker ni på Världarnas krig? Inte så konstigt.

Specialeffekterna svalde utan tvivel den största delen av budgeten. När hela städer slukas av havet eller jorden så är det lite ögongodis, men hade man inte kunnat stoppa lite pengar i resten av produktionen också? När bilar ska hoppa över sprickor och what not så verkar man ha baserat fysikmodellerna på legobitar som kastas i luften. Ser folk inklippta ut i scener? O ja. Flygplanen ska vi inte ens tala om. Då har vi inte ens nuddat vid det värsta av allt i filmen än.

DIALOGEN! Jävlar i min lilla, lilla låda. Jag ska bli rik på att ta små bitar av filmen och skicka till folk som "klyschogram". Mänskligheten håller på att gå under, det hänger på dig och enbart dig att ni ska överleva. Vad gör du? Skrider till verket? Blir en hjälte för historieböckerna? Nej nej, du passar på att bonda med din ex-fru som du hela tiden har haft en hatkärlek till och förklarar för din son att han är en storebror och måste se efter sin lillasyster. Vidare så har ryssarna sån bred och överdriven dialekt att man på fullaste allvar tror att Peter Stormare faktiskt hade spenderat hela sitt liv i en förort till Murmansk innan han spelade in Armageddon.

Sensmoral, usch. Det har vi aldrig varit med om förut.

Nä, den måste ses för att man ska förstå hur den kan klassas som en av de värsta rullarna på länge. Så goda utsikter, vad gick fel?

Helhetsbetyg?
2/10

RSS 2.0