Je t'aime bäver

Påsken står för dörren. Trevligt med helger som man blir mer eller mindre pank på. Den kommer att firas på det gamla vanliga sättet: Fia jobbar alla dagar (ka-ching!) utom långfredagen, så den spenderas med familjen. Vi äter i stort sätt identisk mat som på julafton minus skinkan (lokala avvikelser kan förekomma) och man pyntar med en specifik färg och diverse plantor. Sen önskar man som vanligt att det är över så att man får plocka ner allt igen. Ägg ska delas ut till barnen och jag ska, i sedvanlig ordning, fira med att se på Monty Python's Life of Brian.

************************************

Rättelse på föregående inlägg, det är knappa veckan kvar tills jag är på en fotbollsmatch igen! Genrep mot IFK Mariehamn på SöS i sällskap av Fia och Pelle. Awesome :)

************************************

Dalarö Strand Hotel helgen innan 7-årsdagen. Äntligen!

Snart står man här igen:

 

13/4 börjar Superettan och det är dags att heja upp Bajen till Allsvenskan igen. En vecka senare, 20/4, står man äntligen där på Norra igen och sjunger för kung och fosterland. Det är en känsla som är svår att slå :)

För de som inte har varit där än så går det inte riktigt att beskriva stämningen. Det är ungefär som att stå i en kittel full av 90+ minuters sång, dans, trummor, ömsom glädjefnatt, ömsom irritation och ilska men mest av allt gemenskap. Jag har hört många människor som antingen inte är speciellt intresserade av fotboll alls eller som kommer från andra större fotbollsnationer - t.ex. Storbritannien, Spanien och Italien - som alla har gemensamt att de har blivit förundrade och imponerade av den fest och framför allt ljudnivå som "ynka" 16 000 personer kan frambringa.

Fest blir det, gott folk. Var så säkra :)

I brist på energi spenderades gårdagskvällen i världens för dagen bästa soffa med en film som verkade så storslagen första gången man såg trailern; 2012. Katastroffilmer klassas knappast som finkultur men har man inga större förväntningar - eller ännu bättre, inga förväntningar alls - så kan de bjuda på ett uns av underhållning. Så var inte fallet med den här.

****************************

Det är svårt att veta exakt var man ska börja. Handlingen är enkel: Jorden kommer - enligt forskning och Mayakalendern - att gå under 2012. Människor ska räddas från undergången och mitt i allt finner vi en tvåbarnspappa, spelad av John "Stenansiktet" Cusack, på glid från sina barn som kämpar för sin och sin "familjs" överlevnad. Tänker ni på Världarnas krig? Inte så konstigt.

Specialeffekterna svalde utan tvivel den största delen av budgeten. När hela städer slukas av havet eller jorden så är det lite ögongodis, men hade man inte kunnat stoppa lite pengar i resten av produktionen också? När bilar ska hoppa över sprickor och what not så verkar man ha baserat fysikmodellerna på legobitar som kastas i luften. Ser folk inklippta ut i scener? O ja. Flygplanen ska vi inte ens tala om. Då har vi inte ens nuddat vid det värsta av allt i filmen än.

DIALOGEN! Jävlar i min lilla, lilla låda. Jag ska bli rik på att ta små bitar av filmen och skicka till folk som "klyschogram". Mänskligheten håller på att gå under, det hänger på dig och enbart dig att ni ska överleva. Vad gör du? Skrider till verket? Blir en hjälte för historieböckerna? Nej nej, du passar på att bonda med din ex-fru som du hela tiden har haft en hatkärlek till och förklarar för din son att han är en storebror och måste se efter sin lillasyster. Vidare så har ryssarna sån bred och överdriven dialekt att man på fullaste allvar tror att Peter Stormare faktiskt hade spenderat hela sitt liv i en förort till Murmansk innan han spelade in Armageddon.

Sensmoral, usch. Det har vi aldrig varit med om förut.

Nä, den måste ses för att man ska förstå hur den kan klassas som en av de värsta rullarna på länge. Så goda utsikter, vad gick fel?

Helhetsbetyg?
2/10

Jorå, nog är det nåt skit i halsen. Kvällen har spenderats till 95% i soffan sovandes. Resten av tiden bestod av Ben & Jerrys-frosseri (glass ska ju vara bra för halsen:) och film a la 2012. Återkommer om den rullen imorrn...

Träningen gick ju sådär, fick lägga ner löpningen efter tio minuter eftersom det började kännas konstigt i halsen. Det vore ju inte lite typiskt att få ta en paus i träningen när man bara har kört en vecka efter en månads uppehåll p.g.a. en envis förkylning.

Jaja, det blir väl lågintensiv träning i någon dag.

******************

In other news så fyller Eric Idle 57 år idag! Briljant komiker. Lyd min uppmaning och fira med det här klippet.

Eder bäver i skymningen,
Jonny

P.S. Jag har bisarra cravings på korv med bröd idag. Är det nåt fel på mig? D.S.

Söndagen då? Jorå, den avslutades lugnt och skönt med att plocka upp Fia från jobbet för att rädda henne från en timmes extra åkande i Stockholms underbara kollektivtrafik. Det blev tre avsnitt Californication och ett stycke getost med honung innan man checkade ut för den här veckan.